Let's have a toast for the douchebags
0kommentarer
Sista tåget hem är utan undantag proppfullt med folk. Man har folk på alla sidor. Det är dock inte ofta jag känt mig obekväm i sådana situationer, alltså obehaglig till mods. Folk gör oftast sitt bästa för att visa hänsyn. Men sen finns det dessa äckliga undantag, vidriga människor som tycker det är helt okej att uttnyttja sitationen. Första gången jag känner en hand snudda vid min, tänker jag inte på det. Andra gången tycker jag det är konstigt. Tredje gången blir jag illa berörd och flyttar mig så att det inte ska hända igen. När jag då istället känner en främmande hand snudda vid mitt lår blir jag så jävla arg och säger åt avskummet att lägga av. Tyst, artigt, men utan tvekan riktat mot äcklet. Och det gör han. Och flyttar sig så att han är mycket nära en annan kvinna, så att han rör vid hennes hår med ansiktet varje gång tåget gungar. Mer än så ser jag inte, med så mycket folk, men jag får en extremt dålig känsla och undrar om hon är okej, om han rör henne någon annan stans? Jag funderar på om jag ska fråga henne, men innan länge går folk av och hon flyttar till andra sidan vagnen. Jag känner mig så dum dum dum som inte försäkrade mig om att hon mådde bra, det spelar ingen roll vilka missförstånd eller pinsamma sitationer som kan uppstå om det verkligen inte är något fel. Från och med nu ska jag för alltid lita på den dåliga känslan i magen, alltid alltid.
Calvin var där och märkte att något var fel, lade armen beskyddande runt mig och det kändes så himla bra, så säkert. Det kändes också bra att det inte behövdes mer än ord för att skrämma bort ett ryggradslöst äckel. Inget av det borde behövas. Och det här är inte ens en stor händelse egentligen, knappt värt att skriva om, över på en enda minut om ens det. Men den tunga, dåliga känslan i magen räcker längre än så, osäkerheten som plötsligt får en att misstro alla omkring sig är inte över på en minut, och jag hatar såna här människor, jag hatar dem så mycket att jag måste skriva av mig och få klaga av mig och krama calvin tills det känns bra. Så är det bara.
Kommentera