Jag har nog aldrig känt en sådan genuin sorg förut, inte på det här sättet. Det beror nog på att Norge ligger så nära, att många av de mördade är i min ålder och, så klart, meningslösheten i det hela. Det känns som en personlig förlust trots att jag aldrig besökt Norge och inte har några vänner där mer än enstaka facebookmänniskor. Många gånger har jag läst en tidning och känt smärta, för en avlägsen händelse, men nu är det som om det hänt i mitt eget land, i min egen stad, min egen familj.
Det räcker väl så. Mitt hjärta är utomlands.
Det räcker väl så. Mitt hjärta är utomlands.
