I lördags tog jag mig upp 5 på morgonen för att klättra uppför en kulle med några kompisar (obs, annan kulle än vanliga kullen). Det var absolut värt det, vyerna från vägen upp var så fina i morgondimman. Det var SJUKT mycket folk där, trafikstockning i hiking-leden. Men det syns inte i mina slugt tagna bilder :)
I lördags tog jag mig upp 5 på morgonen för att klättra uppför en kulle med några kompisar (obs, annan kulle än vanliga kullen). Det var absolut värt det, vyerna från vägen upp var så fina i morgondimman. Det var SJUKT mycket folk där, trafikstockning i hiking-leden. Men det syns inte i mina slugt tagna bilder :)































































































Jag och Calvin firade vår 3årsdag i Göteborg med Hannah och Joel, det var så himla mysigt. Det är allt bra att ha en syster i en så mysig stad.


























































K: Do you want to build a snowman? Come on let's go and play!
C: Go away Kajs.

























Nä nu tänker jag berätta vad jag gjorde i Malaysia. Part one: komma fram, träffa familj, klappa orm.
Jag och Calvin åkte från Haneda, den finaste flygplats jag någonsin sett. De hade mysig julbelysning överallt och det var nästan inga människor där.


Varning: om man har bott ett år i Japan, där man blir behandlad som en gud/gudinna när man är kund, så kommer ogästvänligheten på flygplatsen att komma som en shock. They don’t give a DAMN. Calvin upplevde också en liten kulturell shock när servitören trodde att han var utlänning och behandlade honom som sådan.
Vi åkte vidare till Kota Kinabalu som ligger på en separat ö, delad med Indonesien, och klev ut i fuktvärmen. Jag uppsökte en toalett, och det var ingen trevlig upplevelse. Om man kan undvika det, så bör man inte använda offentliga toaletter, alls. Är det uppfattat? Nu behöver ni inte lida så som jag har gjort om ni hamnar i Malaysia en dag.

Vi blev upphämtade av Calvins föräldrar och bröder, och det var lite jobbigt sådär. Helt slut efter ett dygns resande, det var inte lätt att ta på sig hej-min-pojkväns-föräldrar-som-jag-träffar-för-första-gången-masken. De är extremt trevliga och gästvänliga människor, men det kändes jobbigt i vilket fall. De bjöd på lunch (åter en religiös upplevelse) och presenterade mig för lite släktingar som jobbar i pappans bilverkstad. Sedan åkte vi hem till deras hus.
I KK kommer man absolut ingenstans om man inte har en bil. Det finns inga tåg och knappt några bussar. Att promenera är livsfarligt och hemskt varmt. Vart man än ska, tar man bilen. Om man inte ska till en ö såklart. Då tar man båten.
Försök föreställa er att här och var ligger klungor av restauranter och coffee shops, små butiker, och ibland finns det ett större varuhus. Man tar bilen till de olika klungorna, helt enkelt. Vet inte hur jag ska förklara hur det ser ut och vet inte vad jag hade föreställt mig. Det är i alla fall inte uppbyggt som en svensk stad där allt ligger i mitten, eller Tokyo där allt ligger på gång/tågavstånd. En helt ny sorts stad för mig.

Vi kom hem till deras hus i alla fall, och jag träffade farmorn och hushållerskan. Calvin började genast spela tekken. Över de följande 5-ish dagarna gjorde vi inte så mycket mer än att träffa den gigantiska släkten och äta massor av mat som C saknat. Stora delen av släkten talar inte engelska, men jag hade förberett mig väl genom att screenshot:a facebook-bilder av min lilla familj och snö och vårt hus, så det gick bra. Det var bara mamma som var ett mysterium för alla, eftersom det inte FINNS några bilder på henne, alla blev hemskt frustrerade över det! Speciellt Calvins mamma som ville jämföra rynkor.
Jaja. På söndagen visade föräldrarna hur en malaysisk marknad ser ut. Det var mest turister där, och det blev snabbt olidligt varmt. Det var intressant att se hela burar fulla av olika fåglar som bara var märkta med kinesiska tecknet för “kött”, alla olika frukter som man inte kan hitta någon annanstans, och allt turistigt krimskrams.





Första dagen som jag och Calvin hade för oss själva, åkte vi till en wildlife park. De hade så många fina djur, och en show där de presenterade papegojor, ormar och en orangutan. Jag fick kramas med ormarna.
Sen gick jag och C på promenad på en livsfarlig halkig stig.
Jag undrar om denna wildlife park bara är en bit jungel som de satt stängsel runt?





Det får räcka för nu!