Handlar mest om mat, vänner, utflykter och calvin. skakig kamera ca 80% av tiden, sorry about that.
Förra sommarens! Åh nostalgi.
Är på g, känns det som. Så jag köpte en ny almanacka och gjorde den fin med vattenfärg och klistermärken.
Jag har haft dessa akvarellfärger sen jag var runt 8 tror jag. Trogna vänner. Röd har fått ta många smällar.
Älskar japanska hösten. Hejdå, äckelsommar. Hej, fortfarande ljusa dagar, fortfarande ljumma nätter, röda löv som inte vill falla och varmt te i alla snabbmatsrestauranter.
Här är lite bilder jag samlat på mig.
Halloween:
Roligaste jag varit med om, tror jag. Alla var så glada och knäppa, och hela Shibuya var som ett stort konvent med utklätt folk hela natten. Hurra hurra för ett land som bryr som om det viktiga i livet: att klä ut sig med kompisar!
Åkte till Takaosan igen:
Massa rött, så overkligt vackert. Jag åkte dit med Juchan som minsann inte ville vandra, vi åkte lift upp. Det var SJUKT mycket folk. När vi skulle ner igen fick vi vänta en timme på liften, håjhåj.
Übervackra Kyoto som vi utforskade från våra hyrda cyklar, i rekordvarma oktobervädret. Känns nästan overkligt att tänka tillbaka på.
I fredags hade jag en lite småmagisk natt. Jag och mina kompisar firade halloween gick på klubb utstyrslade i kostym! Jag älskar älskar älskar att klä ut mig, och jag älskar att träffa kompisar innan en fest och sminka sig tillsammans och låna ögonfranslim och tipsa om rätt smycken, allt sånt är nästan roligare än själva festerna i sig, tycker jag! Jag gick runt i timmar i butikerna i Shibuya för att hitta en kostym jag ville ha (det finns ett galet stort utval, and I was in no hurry), och tillslut hittade jag en Alice in Wonderland-klänning som var söt!
Tanken var att Calvin skulle följa med, hade planerat jättebra för honom: kaninöron, vampyrtänder, låtsasblod.. Han skulle varit en perfekt wonderland-kanin. Men han stannade hemma i sista sekund, svikare! Vill någon ha en oanvänd fejktatuering av en armbandsklocka med ordet "LATE" på tavlan? Anyone?
Efter att jag och Emelie och Amanda spökat ut oss efter bästa förmåga åkte vi till Roppongi (som betyder 6 stycken träd), ett festigt område, och träffade upp lite japanska vänner. Vi drack en massa drinkar och beställde in fingermat och försökte klistra fast fejktänder på killarna i gruppen, och sen gick vi till en klubb med halloween-event. Folk hade de mest fantastiska kostymer, önskar jag hade fotat mer! Kanske kan hitta bilder online om jag anstränger mig. Tjejer kom fram och ville ta bilder med mig då och då, så roligt. Alla var så fina och glada, och det var en mycket liten klubb så det blev aldrig obehaglig stämning som det kan bli på riktigt stora dansgolv. Vi dansade till 5, helt enkelt.
Två snygga tjejer!
Kanske borde färga håret permanent rosa?
Over and AOUT
Såååååååå mysigt och bra det var när mamma hälsade på mig ett tag. Fast nu har jag verkligen en fruktansvärd hemlängtan!
Det var härligt att lämna Tokyo ett tag också, och se Kyoto för första gången. Så himla fin stad. Det riktigt stank av historia och kulturell världsskatt. Vi hyrde cyklar och kämpa uppför kullarna i det plötsligt hemskt varma oktobervädret.
Sen åkte vi till Nara, andra gången för mig, som ni kanske minns! Stannade över en natt och gosade med rådjuren (som är väldigt lättmutade, bara man har en limpa i väskan). Det var helt enkelt supermysigt och liksom tryggt att resa runt med mamma, i Tokyo också, visa runt och översätta efter bästa förmåga.
Här kommer lite korniga mobilbilder.
Ursäkta den här bilden. Jag vet inte om ni ser paniken i mina ögon, men den finns där. Den finns där.
Idag har jag gjort massa roliga saker! Har nämligen varit på besök på ett högstadium för tjejer, och deltagit i deras skolfestival! Vem som helst som har sett en enda anime i sitt liv vet vad jag pratar om: alla klasser har ett event som de jobbar på, tex café eller lekar, och alla klubbar ställer ut sina projekt.
Jag fick chansen att delta i en te-ceremoni, skriva kalligrafi (fult blev det!), titta på blåsorkester+batong-dans-uppvisning, prata med en exalterad vetenskapslärare om amöbor, glo på alla söta högstadieungar i sina uniformer, äta friterad kyckling, och lyssna på "engelsk" debatt. Alltså, de försökte verkligen, använde svår engelska och allting, men de KAN JU INTE PRATA. Hade de bara tagit sin tid så hade det nog gått bättre, men de försökte prata så snabbt så snabbt att de bara upprepade samma meningar om och om igen, och stakade upp sig jämnt. En himla röra. Vad är poängen att kunna debattera på universitetsnivå om man inte ens kan prata?
Det var som en dröm som kom sann i vilket fall som helst. Jag drömde alltid om att gå i en japansk skola på högstadie-tiden, för de verkade så mycket bättre.
Lite bilder!
usch
Jag går upp ännu en klass! Det får jag i alla fall göra om jag tränar på alla kanji vi lärt oss hela terminen, neeeej. Men det är bara att göra!
I alla fall. Jag har bestämt mig för att resa hem till Sverige i april, med intentioner att studera på Lunds universitet till hösten. Ungefär det jobbigaste beslut jag någonsin tvingats fatta. Älskar ju faktiskt Japan, och även fast jag längtar hem till Sverige så kommer jag sakna Tokyo för himla mycket. Har tänkt på det så mycket, om jag ska försöka stanna här på något sätt. Grejen är den att även fast jag älskar mitt liv här, och människorna här, så känns det ändå tomt ibland. Mer än ibland! Jobbiga beslut är jobbiga, men lyssnar man ordentligt på sig själv så vet man också vad som känns rätt i slutändan. Det känns rätt att åka hem. Hem hem hem.
Funderar på vad jag ska göra under sommaren. Kanske hälsa på i Luleå? Har ju trots allt både släkt och en Emelie där!
Vill även plantera potatis.
Jag stickade min första mössa idag! Till Calvin, som börjar bli frusen nu när det är enbart 25 grader.
Längtar väldigt, väldigt mycket till att mamma kommer hit i Oktober..!!!!!
Kanji var det ja. Här är en fin låt.
Efter att ha suttit och kollat upp mönster för stickade tröjor i ett par timmar (stoppa mig, någon) så fick jag en plötslig flashback av en jättemysig film som jag såg för många många år sedan. Googlade genast "christmas movie knitted pillows slips on ice subway employee" och den finns på youtube! För den filmsugne.
http://www.youtube.com/watch?v=Cc925cEcDH4
Förvånande nog är filmen ovan den roligaste jag sett på ett tag. Kolla upp om ni vill!
Festen jag gick på igår var sjukt rolig, jag är glad att jag gick!
Såg en film som skulle döda pappa med tristess. Men jag tyckte den var intressant. Älskar filmer där folk får vräka sig i glitter och guld, även om det inte slutar bra. (Typ Marie Antionette).
Det är fredag och jag vill bara mysa, men jag och c och en massa svenska kompisar är på gästlistan till någon vräkig fest. Så det är väl bara att sminka sig :(
Såg World War Z. Denna zombiefilmström utan slut. Den var förvånande bra, panikgrät ett par gånger för att det kändes så skrämmande realistiskt på något sätt. Handlade liksom inte om att kötta så många zombies som möjligt på 100 minuter, huvudkaraktären tänkte efter ordentligt och var smart, gjorde de rätta sakerna. Tips för hemmabion!
Sen hittade jag och c ett gamecenter med jättegulliga små keychain-djur i en klo-maskin, och jag vann två stycken!! Jag brukar aldrig vinna på de där dumma maskinerna! Två små runda undulater, för söta.
I am baaaa aaa aaack!!! Internet, min gode vän, vad jag har saknat din ständiga närvaro. Visserligen får jag samsas och turas om med Calvin men det får duga så.
Vad mycket jag har gjort den här sommaren, jag vet knappt var jag ska börja. Det största som har hänt är väl att jag lämnat mitt lilla studenrum och bor nu med calvin i en egen lägenhet som är kanske 7 gånger större än mitt gamla rum. Jag kan ligga raklång på golvet här, en sådan lycka! Jag älskar faktiskt att bo här. Om jag lämnar balkongdörren öppen om natten så vaknar jag till en utsikt mot moln och trädtoppar. När jag sedan ställer mig upp ser jag även parkeringsplatsen, men det kan kvitta.
Det tar cirka 30 minuter att gå till skolan härifrån, en klar fördel eftersom min kropp helt höll på att förtvina på grund av för lite motion. Fem minuters promenad om dagen räcker inte långt.
Det är ett väldigt mysigt område här tycker jag, precis lagom storstad. Katter runt varenda husknut, en park full av trollsländor och fladdermöss, gubbar med hundar, och skolflickor i sina fina uniformer, det är ungefär så det ser ut här om kring. Det finns ett bibliotek här i närheten också med en hel, jag repeterar en HEL bokhylla med engelska böcker, prisa gudarna. Just nu har jag Breakfast at Tiffanys i min väska, för pappa läste visst den i somras på Kreta, tyckte du om den?
För kanske en månad sen åkte jag och Calvin till stranden med Kaori och Michael, hans släktingar. Himmlans himmel vad varmt det har varit den här sommaren, inte riktigt klokt. Jag som svensk har ju aldrig varit utsatt för något liknande i hela mitt liv, förutom kanske en vecka i Italien eller så. Men hela sommaren, en hel himla sommar av 35 grader och mer. Trodde jag skulle dunsta bort. Men den dagen vi åkte till stranden var det uthärdligt. Så underbart varmt havet är här. Blev snabbt bränd av en brännmanet som lämnade ett jättehäftigt märke på axeln, började genast fantisera om att ha hela kroppen full av naturliga tatueringar. Tyvärr försvann den redan nästa dag!
Jag och calvin stannade kvar ensamma på stranden efter att de andra åkt hem, och badade och gick omkring. Vi hittade en liten halvö som vi tog oss ut till genom att klättra på klipporna, sicket äventyr.
Jag gick till Harry Potter-utställningen i Roppongi med Miri, det var det bästa jag gjort! Kläderna, trollstavarna, modeller av drakar och dementorer, böcker och smycken och rekvisita som gjorde filmerna så fantastiska som de är. Herre. Gud. Dagen efter gick femte filmen på tv (dubbad haha) och jag la för första gången märke till alla detaljer!
Det mest intressanta var att, genom audiguiden, lyssna på kläddesignerns tankar kring karaktärerna, och hur hon gjorde för att framhäva dem. Till exempel genom att göra Hermiones balklänning väldigt flickig, och genom att göra Umbridge mer rosa ju ondare hon blev.
Jag har blivit god vän med en tjej i klassen, världens vackraste Ju. Hon är från Korea och pratar bättre japanska än någon jag känner, förstår inte hur hon kan så mycket. I lördags bjöd hon in mig och Calvin och andra vänner till sin fantastiska lägenhet, som inte ligger långt från vårt ställe. Det är så fint där, 19e våningen och hon har inrett sitt lilla rum så fint och mysigt. Jag älskar henne så mycket, hon är så snäll. Hon hade lagat huuur mycket mat som helst, och fått 6 flaskor koreanskt risvin från sitt jobb, vilket gjorde det till en extra minnesvärd kväll.
Just nu består min umgängeskrets av Ju, Calvin, Björn, en kinesisk flicka från klassen som heter Yumi, och två italienska bröder som heter Leandro och Angelo. Smält det. Lea och Angi. Härliga människor allihopa.
Nu vill calvin spela warframe, så får ta en paus från mitt älskade internet. Här följer lite bilder!
Lilla Angi.
Jag råkade bli galen och köpa alla dessa kort. Just det, Nichole var här!! <3333 Så mysigt att träffa henne igen.
Sista bilden av Calvins solglasögon innan de tragiskt tappades bort i våra strandliga äventyr.
Angi kan rita.
Italians being italian.
tv <3
Min favoritsoppa från gulligaste lilla thaistället, ägd av en liten dam som hade släktingar i sverige.
Mamma, i det här landet får man sova på golvet utan att bli mobbad!
Firade flytten med vänner.
Vi fick fina tekoppar och annat porslin av en dam utanför gamla lägenheten, som hade rensat skåpen.
Vi tyckte det här var det roligaste i världen.
Fina fiskar i Ikebukuro.
calvins fina mat. han öppnade förresten precis en burk lingon och äter med sked direkt ur burken. tror han skulle passa bra in i sverige. (vi var till ikea igår för lite möbler och köttbullar. HITTADE ÄVEN RÖDBETOR ÅÅÅÅH)
Love in ju's house.
pusspuss!
Förlåt för den dåliga uppdateringen! Inget internet i stugan. Men jag lever och har massor att berätta om vid annat tillfälle. Tills vidare kan ni föreställa er hur mycket jag älskar min nya telefon!
Alla på Facebook: jag vill aldrig att sommaren ska ta slut!!!
Alla i Japan: ta slut då, sommaräckel!!!
Seriöst, man kan ju inte göra NÅGONTING. Går man utanför dörren tar det inte mer än tio minuter innan man är helt genomblöt av svett. Det är mer vatten än syre i luften, BOKSTAVLIGEN. Solen går ner men det blir inte svalare för det. Huuuu. Längtar till september.
Det var så många människor, jag blev lite tyst och glömde all min japanska, men om det är någonstans man FÅR vara blyg så är det väl här.
3kommentarerIdag alltså! Idag var det fyrverkerier, hade stora förväntningar. Jag och calvin åkte till Asakusa och Kaoris vänner som hade en ENORM lägenhet, kan man ens kalla det lägenhet?! Det var minst 30 gäster, tror jag, men alla fick plats utan problem. Två våningar + två takterasser, alltså. Det var Kaoris väns föräldrar som bodde där. Första gången jag är i ett sånt hus. Trots att svensk och japansk kultur är -totalt- olika så kändes det som ett farmor-hus, eller som Klöverträsk. Lite uppstoppade fasaner och porslinsfigurer och så.
De lagade en massa massa mat, och jag och Calvin fick låna varsin yukata av Kaori. Har jag någonsin känt mig så fin?
Det finns två saker jag älskar här i världen. Den första är tjejer som ser ut som killar, as you know. Och den andra är killar i yukata. Jag såg sååå många vackra pojkar i yukata idag //nosebleed//. Som tur är var den längsta, snyggaste killen i yukata min egen calvin, håhåhå. Varför åh VARFÖR kan inte ALLA killar ha på sig det JÄMT?
Let's move on. Ända sen 9 imorse hade ett gäng av sällskapet djurat och köat för att kunna ta de bästa platserna för att titta på fyrverkerier. Asakusa är omåttligt populärt gällande detta, galet mycket folk. Vi kom dit 18, och var det bra platser eller vad? Vi åt lite mat, tog lite foton, kollade på när de provsköt raketer, och väntade på att det skulle bli mörkt. Det var galet varmt hela dagen, men när klockan närmade sig 19 så kom plötsligt en kylig vind som förde med sig en massa mörka moln. Och bam så öste det ner regn som om det aldrig gjort annat. Herregud vad regn. Och då, samtidigt som åskan mullrade och blixtrarna lös upp himlen, så började fyrverkerierna på riktigt. Jag, calvin, kaori och micael stod under en handduk i kanske 5 minuter och kollade, det var himla vackert, så storslagna. Men kall och blöt blev man! Vi visste att det inte skulle hålla på så länge heller, för man kan inte skjuta raketer när det öser regn, så vi drog oss tillbaka till en annan väns hus i närheten där många samlats. Jag och Calvin fick låna kläder och handdukar. Är det normalt att vara så givmild och snäll mot två utlänningar? Det är något fel på japanerna, de lider av giv-sjuka. Så snälla alla var. Sen gick vi tillbaka till det stora huset och åt en massa mat och drack en massa saker och efter en stund och ett par öl vågade några prata med mig, som calvin sa, "the only not asian person in the whole building".
Är det ett minne för livet eller vad? Gråter från hjärtat angående de stackars killarna som väntade så länge på platser, åååh. Och ville såklart se mer fyrverkisar. Men hur många fyrverkerier jag än ser i mina dar kommer jag nog inte glömma just dessa få, i regnet!
Bilder följer i kommande inlägg.
Bilder följer i kommande inlägg.
Sitter i en biograf mitt i centrala Shibuya.
Tittar på sista minutrarna av Snabb&Arg 6.
De har streetrace.
I Tokyo.
Mitt i centrala Shibuya.
Mitt i centrala Shibuya.
Kör i stort sett förbi biografen där jag sitter.
-insert image of brain exploding-
Igår tog jag mig låångt ut från tokyo, det tog mer än 2 timmar med tåg och tågbyten. Till ett berg som heter Mitakesan. Det var inte lika sjuk-vackert som Takaosan, men fint på ett annat sätt! Vägen var asfalterad och jag passerades av bilar lite då och då, fattar inte att de kan köra uppför så brant backe. Två kilometer upp fanns en gullig liten bergsby, och allra högst upp, ett tempel. Uppenbarligen var templet främst för hundägare, man kunde köpa både förutsägelser och böneplattor gällande sitt husdjur.
Jag var mycket sen när jag kom upp, med tanke på att solen går ner prick 19. Med andra ord var jag väldigt ensam där uppe. Bara en försenad präst som sprang förbi ibland. Fridfullare minut har jag nog inte varit med om. Det var ett ganska stort tempel, och jag har nog aldrig varit ensam vid ett innan. Satte mig en stund på trapporna med templet i ryggen och tittade ut mot de andra bergen i närheten. Det var fint!
On a sidenote, jag har lärt mig att gilla älska fisk och sjögräs. Vem trodde att det skulle hända? Onigirin jag åt på berget är DET GODASTE.
Sen gav jag mig själv en halvtimme att kolla in närområden innan jag var tvungen att ta mig ner igen. Jag hittade en vanlig liten stig utan asfalt och vid slutet, ett vattenfall! Det var jätteroligt att klättra ner, fick hålla fast i rötter och rep, haha!
När jag tog mig upp från det lilla sido-äventyret var klockan kvart i sju, och det var skymning. Jag sprang nerför större delen av sluttningen, det var mycket enklare än att gå. Tack gode gud att det inte tar lika lång tid, eller är lika jobbigt, att gå nerför som uppför ett berg. Det passerade bara ett par bilar, en av dem stannade och undrade om det gick bra för mig. "Jodå, jodå" sa jag, samtidigt som jag bad till bergsgudarna att inte spirit me away eller låta vildsvin äta upp mig. När jag kom ner till foten så var det ganska beckmörkt. Jag fick en karta av en snäll man, och tog mig till tågstationen som låg långt bort i fjärran. Klockan 20 satte jag mig på ett tåg, och 23 dumpade jag ryggsäcken på sängen, packade ner shampoo och balsam i en påse, och gick till närmsta badhus. God bless the badhus.
Det är inte klokt vad skönt det är att gå runt helt ensam, med bara sina tankar och cikador och flod som sällskap. Man får så mycket tankearbete gjort, utan hinder. Meditation nummer 1.
Och ja, mamma, förlåt att jag var mitt ute i ingenstans på ett berg helt ensam efter att solen gått ner. Att jag överlevde visar på hur bra du lärt upp mig. Hur fint det än var att vara ensam på toppen, beger jag mig mycket tidigare nästa gång!
MEN NEJ SA JAG JU FACK VAD DU SKA TJATA
Som jag nog nämnt är det billigt att gå på bio på fredagar, för tjejer. På senaste tiden har jag och en Emelie försökt skapa någon slags vecko-tradition. Hittills har vi sett Monsters University (dubbat på japanska, HA HA), och After Earth with Smithsarna. Det är roligt med bio, speciellt dubbade barnfilmer är bra. Det är roligt när man förstår mer än vad man förväntat sig också.
Jag hade tänkt lägga mig tidigt MEN NU HITTADE JAG EN VIDEO AV TAKARAZUKAS PHANTOM ÅÅÅÅH
Jag hade tänkt lägga mig tidigt MEN NU HITTADE JAG EN VIDEO AV TAKARAZUKAS PHANTOM ÅÅÅÅH
