Lite tankar bara

0kommentarer

Jag önskar att jag kunde hitta den PERFEKTA jobbannonsen. Den skulle sett ut a little something like this:
Har du ett genuint intresse för japansk kultur?
Vill du jobba med något som ger pengar utan att det skadar din själ?
Gillar du godis?
DÅ ÄR DU RÄTT PERSON FÖR OSS!!!
Skicka in en ansökan till: [email protected]
I alla fall. När jag låg och filosoferade innan jag somnade igår, kom jag att tänka på när jag och Hannah åkte till Närcon (OH MEMORIES) och hur vi, den sista dagen, inte direkt fick maximalt med sömn. Inte någon av de andra dagarna heller, när jag tänker efter... Och jag lade märke till att när jag inte får min skönhetssömn så blir jag korkad. Riktigt korkad. Jag menar riktigt korkad. Typ: kan inte öppna en mars-bar. När vi skulle stiga av tåget hemma i kära k-bro kändes min hjärna som marshmallow fluff med hallonsmak.

 

Det var hit jag hade kommit i mina filosofier när jag slogs av den minst sagt svindlande tanken: det finns människor som är sådana här HELA TIDEN. De lätt IQ-befriade, trångsynta människor man hytter nävarna åt i vardagssituationer (läs: det här inlägget är en fiktiv berättelse, och likheter med riktiga personer, levande eller döda, är definitivt och 100% utan sarkasm en tillfällighet) går omkring med rosa fluff i hjärnan och det är därför de inte kan riktigt höra oss andra. Ett mysterium är löst, tycker Kajsa. Eftersom jag själv varit IQ-befriad, om än en kortare tidsperiod, känner jag att jag kan relatera till alla stackars idioter på en djupare nivå. Lite som att se en haj eller en riktigt söt korean i verkligheten: man kan bekräfta att det existerar. PÅ TAL OM SÖTA KOREANER:

 

Hmm..

Vill du jobba med att fotografera vackra koreanska pojkband? Ansök idag!

Åh Kajsa, din hjärna är en outsinlig källa av bra jobbannonser.

Kommentera

Publiceras ej