I lördags åt jag okonomiyaki för första gången. Googla bilder om ni vill, för jag var för hungrig för att minnas sådana triviala detaljer! Det var märkligt gott, hur kan något så konstigt vara så gott. Jag var med Emelie och en japan vid namn Nori som jag träffade på gogonihons picknick, och hans italienska kompis var också med. Det var ruuuligt! Efter att vi skildes åt bestämde jag och Emelie oss för att ta en träff med våran gemensamma flirt karaoke, som är det mest underhållande som existerar. En timme av sing-along disneysånger är ju så bra det kan bli. Men ett varningens ord! Spela inte in videos! BARA GÖR DET INTE.
Söndag: Kichijoji är Tokyos mest eftertraktade bostadsområde, och jag förstår varför, speciellt såhär i juletider (som det ju har börjat bli trots 15 plusgrader). En massa glittrande skyltfönster och små granar har börjat dyka upp, och i Kichijoji var det sådär extra fina och mysiga. Jag fick nästan en svensk känlsa! Det ska bli mycket spännande att uppleva hur julen firas i detta icke-skandinaviska land. Calvins morbror och hans fru (Kaori-san som ni kanske minns) bor på en gata med nordeuropeiska butiken, bland annat en svensk restaurang med namnet Allt Gott (aru-to go-to) som i skyltfönstret hade ett svenskt recept för kryddig vodka. Deras lägenhet var sådär extremt fin och mysig att man vill bygga ett bo under bordet (som hos mormor) och bara vara där resten av livet. De har två katter som var extremt blyga, Socks kom ut efter ett par timmar och nosade på handen. Jag kände inte av min allergi någonting alls!
Calvins morbror (eller är det farbror?) är en nörd och har bokhylla efter bokhylla fylld med manga, håhå. Han spelade upp ghibli-klassikern Nausicaä och visade mig mangan som den är baserad på. Deras lägenhet kändes nästan som Heidis, Kottes och Sannas hus, på något vis! Ja, det förstår ju bara familjemedlemmar så klart. Men lite sådär bohemiskt fast ändå helt klart mitt i modernt område JA JAG KAN INGET OM DESIGN FRÅGA INTE MIG.
Calvin lagade en kycklingspecial som var mikket gåt. Och Kaori-san lagade te typ fyra gånger. Och gav mig present, chokladkalender, det visste jag inte ens fanns här! Varför är japaner så perfekta och underbara och snälla, jag måste fråga, är det någon som vet??? Jag kanske bara har tur i mina möten med människor men jag tror oddsen är på min sida, faktiskt. Jag skulle kunna analysera detta djupare men det får bli en annan dag, jag har en frukostdejt med min älskling Kanji imorgon. Sasasasarkasm!
