For Fruits Basket
1kommentarer
Jag sitter i en byggnad full med tvättmaskiner och gör läxorna när en låt slumpas fram i mina hörlurar. En låt som faktiskt är en stor del av varför jag sitter här och försöker lära mig olika ord för att ha sönder något.
Min första anime, min första kärlek, var fruits basket. Jag fick det första avsnittet med en tidning, och jag tittade på det flera flera gånger och visade för alla i familjen och förstod inte varför de inte tyckte det var alldeles underbart.
För att se fortsättningen hade jag inte mycket till val, mer än att vända mig till youtube. Det var kajsa-plågeri: varje avsnitt uppdelat i tre delar, som alla tog minst 10 minuter att ladda med vårt sengångar-internet. Jag såg alla 25 avsnitt trots det, och jag vågar påstå att jag var en ny människa efter det. Det lämnade ett så sanslöst djupt avtryck i mig att jag kan minnas precis hur det var och hur det kändes, 10 år senare. Jag grät till sista avsnittet, inte bara för att det var ett rörande slut men också för att jag inte hade någonting att leva för längre!!! Kändes det som i just det ögonblicket.
Det är på grund av den animen som jag är här. Det var den som fick mig att tänka: kan livet vara så? Finns det en sådan plats? Det var runt den jag byggde upp min skeva bild av japan, full av magi och skoluniformer och människor som vill en väl.
Jag sitter här bland tvättmaskinerna och känner mig ganska nöjd ändå. Jag är för gammal för att ha skoluniform, är inte ett barn längre, människor är människor och jag har ett kanjiprov att faila på fredag. Men jag är här. Kajsa som grät över en tecknad katt kunde inte vara lyckligare.
Antagligen är det en fullständigt vansinnig orsak till att resa till andra sidan jorden. Det finns så många som mig, som har sina pokemon, sina idoler, sina mangor, som är här och vill hit på grund av sina barnsliga drömmar. För alla andra beter vi oss som galningar. Men för oss själva gör vi det enda möjliga valet.
Här är min trigger:
1 kommentarer
mams
30 Jan 2013 17:01
Läser Lev Grossmans "Magikerna" och ...du är inte ensam om att bygga upp en värld att längta till och till slut förverkliga. Att det sedan innebär väldigt mycket verklighet, det hör nog till. Underbart ändå. Lycka till på Kanjiprovet! Puss finaste du!
Kommentera