Loggade in utan några som helst problem. Hej, hej!
Igår pratade jag en lång stund med Hanna om min resa till Australien, och kom på att jag inte delat med mig så mycket om alla upplevelser där. Så nu kommer ett gammalt hederligt blogginlägg med massa bilder från en resa innan världen exploderade. Bara ett par månader efter vår resa i Victoria så var hela staten i brand, det är så hemskt att tänka sig. Och det har ju inte direkt blivit bättre sen dess! Tror domedags-kulter kommer få massa nya medlemmar det här året.
Nåväl. Vi åkte ju till Australien på smekmånad, jag och Calvin. Men det började med att vi mellanlandade i Kuala Lumpur och spenderade ett par dagar där. Det var VÄLDIGT trevligt! Det är första gången jag inte varit där på något uppdrag, utan bara för att ha kul. Jag var där och letade bröllops-utrustning med Agnes på våren, såg aldrig dagsljus utan bara shoppingcenter-ljus. Så den här gången hängde vi med Calvins kompisar en massa.
Fick besöka moderskeppet också! Köpte uselt plockgodis och var glad.
Första kvällen besökte vi en gin-festival. Tänk att man kan ha en hel festival med gin-tema. Den tog plats i en enorm hangar av något slag, kanske luftskepps-hangar? Det var festligt och gott! Förutom en gin-drink som hade kaviar, det var ÄCKLIGT!
Dagen efter var Calvin och jag på mat-spaning. Tydligen är maten i KL mycket godare än här i Kota Kinabalu, men det tänkte vi verkligen inte bara acceptera utan att testa. Problemet är att KL är så oerhört stort, man får åka runt land och rike för att hitta sin nudelskål känns det som. Det gjorde vi, och det var värt det. Världens godaste beef noodles nedan.
Det var ett extremt gulligt område vi hade hamnat i. Massa gamla hus med skyskrapor som bakgrund. Såna områden som man hoppas finns kvar om 20 år och inte blivit ett enda stort Starbucks.
Glass-paus
Notera Australien-tröja. Vi var redo!
Detta är sista bilden jag tog i KL. Vi spenderade en halvdag i ett shoppingcenter, jag minns verkligen inte varför vi ville göra det. En av anledningarna var nog att hälsa på farbrorn ovan. Han jobbar som dyk-instruktör (i ett shoppingcenter!), och är släkt med Calvins kompis som vi skulle hälsa på i Tasmanien! Vi ringde upp kompisen tillsammans med farbrorn och han gav sig direkt på honom med "Så din kompis är här med sin fru och du har inte ens en flickvän?!"-aktiga kommentarer. Sån är släkting-dynamiken här! Vi drack öl vid shoppingcenter-poolen.
Sen vips var vi i Melbourne!
Vilken bra fotograf jag är, expert på att fånga suddet! I alla fall, ovan hade vi precis tagit bussen från Avalon Airport till Melbourne Central, köpt frukost och sim-kort på 7-11, jag tog av mitt örhänge för att öppna upp simkorts-fliken i telefonen och lämnade genast örhänget på denna bänk för att aldrig se igen, hejdå!! Jag minns att det var kyligt, kanske 14-15 grader, en riktigt krispig vår-morgon. Det var underbart för Sverige-hjärtat att frysa lite! När vi åkte med bussen kunde man se rapsblommor och lavendel. Nu när jag sitter och skriver detta får jag flashbacks till att jag redan skrivit exakt detta.
Jamen se.
Första dagen gick vi omkring i stadskärnan, vi gick en hel massa överlag. Man kan åka spårvagn gratis men vi var så rädda att åka fel att vi hellre gick. Njöt av arkitekturen, människorna som var vår-glada, försökte förstå den totalt galna accenten. Det kändes också bra att vi passade in i stadsmiljön där, vi stack inte ut på något vis. En dam frågade oss om vägen till en restaurang. Ja, det är roligt med storstad helt enkelt, speciellt när man är lantis som jag.
Utsikt från vårt AirBnB. Vi hade ett tyskt par som granne i rummet bredvid, vi drack lite vin med dem en av kvällarna. De hade köpt en bil billigt, för de var för unga att hyra, som de skulle köra till Sydney tror jag och sen sälja. Fatta vad långt att köra! Förresten, det roligaste vi gjorde i Melbourne var att gå till matbutiken och botanisera. Vi köpte mer bröd, olivröror, ost och salami än vi klarade att äta på 2 dagar, men det var så kul att handla och göra mackor hemma! Ja, det var så vi sparade lite pengar, men vi åt också massa gott ute. Mest pizza och pasta.
Efter två dagar i Melbourne åkte vi till Tasmanien! En timmes flyg och vips är man där. Vi var sura för vi fick betala extra för vårt baggage, de var extremt strikta! På hemvägen vägde vi baggaget så att det var exakt det tillåtna med några hundra gram under, och receptions-värdinnan var imponerad och lite besviken.
Tasmanien är en liten ö, och det folk älskar att säga om öar är "Det finns ingenting där!". Så pratar KL-bor om Kota Kinabalu, och så pratar Calvins pappa om Tasmanien. "There is REALLY nothing there." Fel! Det finns gott kaffe och massa djur ju! Och ett universitet, där Calvins kompis Joel jobbar.
Joel och kaffet.
Vi besökte en fin stor park med enorma träd, påfåglar som skrek prick 18, och wallabys som skuttade runt.
Att man är så KORT!?!?!?
Calvin klättrar sten: en tvådelad fotoserie
Wallaby-spaning!
Vi fick bo hos Joel, vilket var så snällt och generöst. Han har ett hus och 3 huskompisar, på kvällen spelade vi brädspel och drack öl och åt pizza, han hade massa kompisar som kom över och alla var verkligen så snälla och trevliga. Det var en minnesvärd kväll! Helt utan bilder!
Andra dagen åkte vi till en strand och en nationalpark. SÅ blåsigt och kallt, fick sand in under jackan direkt. En fotoserie med tema Grått.
Joel och buskvallabyen. Engelskt namn, pademelon. När Joel sa "pademelon" fick han stava ut det åt mig, det är det roligaste namnet på ett djur? Paddemelonen.
Joels rummis bakade prinsesstårta åt mig :') Med pandansmak. Ni vet, gräset.
Sista kvällen var det början på Procrastination Week, alltså prokrastineringsveckan. Det är universitetstradtion, att veckan innan terminens slutexamineringar ska man festa loss. Joel jobbar ju för universitetet och var där och fixade och trixade innan festen började. Vi fick hänga med! Pratade med massa människor och blev ganska universitets-full. Som ett sista adjö till universitetslivet kändes det, för mig!
Hej bartender. Hejdå min ungdom!?!?!?
På morgonen efter åkte vi som sista stopp till söndagsmarknaden, jag åt en macka från bilden ovan. Stekt halloumi på bröd, helt klart vinnande koncept. Det var en ganska stressig morgon, och så här i efterhand ångrar jag att vi hade så fullspäckat schema. Borde haft en hel vecka till i Australien och varit längre hos Joel, i alla fall någon dag! Men men, efter mackan var det flyg-dags med den noget vägda väskan. Är noget ett ord?
Nu minns jag att dagen innan hade vi kaosat med att försöka hyra en bil i Melbourne, vilket vi lämnade till absolut sista sekunden med att fixa. Det var problem med Calvins kort, och med mitt kort, och tillslut fick vi låna Joels rummis kort och skicka pengar till Joel som han skickade till kompisen... Alltså! Kaos. Och eftersom vi använt kompisens kort var vi (läs: Calvin) nervösa till det extrema med att få böter som skulle ha skickats direkt till kompisen. Australien har väldigt strikta trafiklagar, och vi malayer kör ju som galningar, och var rädda att köra för fort av ren vana. Vi läste skräckhistorier om turister som kört för fort och fått sitt fordon konfiskerat, och blivit bannlysta från att återvända till Australien. Hjälp! Så när vi fick vår lilla Mystery Van var vi skrämda från början till slut och körde alltid 20 km/h under hastighetsbegränsningen.
Road trip! Jag har tittat på många romantiska youtube-videos av människor som lever the van life, och jag var väldigt ivrig att testa själv. För mig var detta absolut höjdpunkten med resan! Vi laddade bilen med mack-material, kuddar och bensin, sen var det avfart.
Vägen ut från Melbourne. Första natten hann vi inte så långt, det blev mörkt runt 19 tror jag, så innan dess hittade vi parkering och lagade tacos och frös! Det var så kallt på natten, verkligen inte hållbart att sova i bil haha. Sen upptäckte vi att gasen till spisen nästan var slut, så nästa morgon åkte vi en liten bit bakåt och handlade på K-mart innan vi fortsatte färden.
Frukost i vårt lilla kök på parkeringsplatsen utanför K-mart.
Vi hade 7 dagar på oss att köra längs med The Great Ocean Road. Världens vackraste väg, är det. Man kan se havet nästan hela tiden, och det är inte vilket hav som helst. Det är surf-höga vågor och klarblått vatten, varm vind och slingrande kullar. Eller som jag beskrev nedan:
Inga fotografier jag tog gör rättvisa åt hur vackert det var, speciellt inte med min usla mobilkamera. Så åk hit, föreslår jag!
Vi hade en väldigt bra app som visade camping-platser längst med vägen. Australienare älskar nog att campa, för alla platser var så välutrustade. Allra oftast finns toalett i närheten, och bbq-grillar som man kan använda. Rinnande vatten också så klart, och helt gratis. Det finns också betal-platser där det finns dusch och eluttag. Tror ni att vi duschade en enda gång under den här road-trippen? Svaret är NEJ! Vi är SNÅLA och STINKY!
Man kan stanna var som helst vid vägkanten och bli helt hänförd.
Det jag tyckte var roligast var definitivt att de vilda djuren finns överallt. Papegojor och kakaduor som bara, bor där. Kängurus och koalor lite varsomhelst. Det är ju helt tokigt, hela Victoria är en stor djurpark. Vi hängde med de här fåglarna ett par timmar för de var så fina.
En annan höjdpunkt var de 12 apostlarna, stora stenar ute i havet. De var massiva. Man bara älskar ju naturens under, eller hur.
Blåsigt! Kallt!
Fin campingplats vid å. Ej med i bild: minst 10 andra bilar.
Som slutmål för resan innan vi började återfärden till Melbourne siktade vi på Mount Gambier, där det finns en stor blå sjö.
Så här körde vi förresten.
Och såhär såg sjön ut.
För att ta oss hit körde vi över gränsen mellan Victoria och South Australia. Jag trodde att det skulle vara samma som att korsa över från Skåne till Blekinge typ, men några mil innan gränsen dök det upp stora skyltar. "NO food products allowed" stod det. Vi tänkte på tomater och jordgubbar i kylväskan och började kallsvettas. Vi stannade vid vägkanten och åt upp dem i panik. Sen körde vi till gränsen och såg att det fanns en container där man kunde kasta sina illegala tomater, så paniken var totalt obefogad. Det är tydligen för att förhindra smitta mellan potatis-sorter och liknande, som de har sådana regler. Och för att skrämma turister, antagligen.
Campingplatsen nedan var den bästa på resan, för det var rena rama djurparken. Kängurur, vallabyer, färgglada fåglar, kokaburror, fest!!!
Här kommer lite bilder från den sista lilla staden vi besökte på resan, som var en gullig liten hamnstad nära campingplatsen. Ibland kan man se valar där om man har tur. Alltså ska vi inte alla bara ta och flytta dit?
På vägen tillbaka mot Melbourne körde vi lite mer inlands, och sista campingplatsen var vid den vackra sjön nedan. Bredvid oss var två seriöst packade husbilar med solpaneler och allt, och efter mörkrets inbrott fick vi vara med vid deras lägereld och prata om deras otroliga resor. Det var två par pensionärer, ett hade varit på vägen i 2 år och det andra i 5 år. Packat ihop sina saker i förvaring och gett sig ut med sin husbil, i ett land som är för stort för att nånsin ta slut. Tänk! En av gubbarna hade jobbat på Wallstreet och hans fru hade varit flygvärdinna för Singapore Airlines. Deras son var munk i Thailand. Roliga typer helt enkelt! Oändligt med berättelser om sina år på resande fot.
Sen körde vi hela vägen till Melbourne och gav tillbaka vår Mystery Machine, tog in på sista AirBnB:et, åt vietnamesiskt till middag. Våren som varit ganska ruggig och kall slog om till en tidig sommar med 20 grader, minst!
Och dagen efter var vi hemma igen! Ja efter typ 18 timmars resa.
Slutsummering: åk till Australien! Fast kanske minst 3 veckor om inte mer.
Tack till pappa och Hanna som påminde mig om att den här bloggen existerar!
