Har druckit för mycket kaffe. Satt och pluggade inför provet imorgon till klockan två då jag kände att det fick räcka. Kom hem och var så trött att jag råkade sätta sminkborttagningsmedel på tandborsten. MEN NEJ, inte ska man få vara utvilad nehehehj. Har tittar på New Girl och kvidit mig i sängen för att det är så roligt och gulligt men nu är det slut. Lite mer bilder kanske? Från sommaren 2011.
 

Jag sitter i en byggnad full med tvättmaskiner och gör läxorna när en låt slumpas fram i mina hörlurar. En låt som faktiskt är en stor del av varför jag sitter här och försöker lära mig olika ord för att ha sönder något. 
Min första anime, min första kärlek, var fruits basket. Jag fick det första avsnittet med en tidning, och jag tittade på det flera flera gånger och visade för alla i familjen och förstod inte varför de inte tyckte det var alldeles underbart. 
För att se fortsättningen hade jag inte mycket till val, mer än att vända mig till youtube. Det var kajsa-plågeri: varje avsnitt uppdelat i tre delar, som alla tog minst 10 minuter att ladda med vårt sengångar-internet. Jag såg alla 25 avsnitt trots det, och jag vågar påstå att jag var en ny människa efter det. Det lämnade ett så sanslöst djupt avtryck i mig att jag kan minnas precis hur det var och hur det kändes, 10 år senare. Jag grät till sista avsnittet, inte bara för att det var ett rörande slut men också för att jag inte hade någonting att leva för längre!!! Kändes det som i just det ögonblicket. 
Det är på grund av den animen som jag är här. Det var den som fick mig att tänka: kan livet vara så? Finns det en sådan plats? Det var runt den jag byggde upp min skeva bild av japan, full av magi och skoluniformer och människor som vill en väl. 
Jag sitter här bland tvättmaskinerna och känner mig ganska nöjd ändå. Jag är för gammal för att ha skoluniform, är inte ett barn längre, människor är människor och jag har ett kanjiprov att faila på fredag. Men jag är här. Kajsa som grät över en tecknad katt kunde inte vara lyckligare. 
Antagligen är det en fullständigt vansinnig orsak till att resa till andra sidan jorden. Det finns så många som mig, som har sina pokemon, sina idoler, sina mangor, som är här och vill hit på grund av sina barnsliga drömmar. För alla andra beter vi oss som galningar. Men för oss själva gör vi det enda möjliga valet. 
Här är min trigger:
 
Innan jag firade födelsedag gick jag runt i den fina delen av Nippori, den med kyrkogårdar, rostade sötpotatisar och gamla tanter som sitter utanför sina hus och säger konnichiwa. Jag och Calvin fikade på ett gulligt café som hade "japanese tea time" men bara franska bakverk.
"Petit" choux som mättade oss för en hel dag. Vi dog godhetsdöden. 
Jag vet verkligen inte varför. Men det var en kamel på ett hustak.
Jag saknar den svenska, utdragna solnedgången som tar hela kvällen. När det väl börjar bli mörkt här så är det över på fem minuter.
Det var en fin eftermiddag.
Idag fyllde min vän Miri 25 och vi firade på TGIFriday med några studenter från vår skola, och Miris rumskompis Emelies låtsasfamilj och en Osaka-bo. Trevliga tider! Himla mycket tårta jag har ätit idag, huu.
Alltså SKÅDA brownisarna med glass på, DÖÖÖR.
VARFÖR PEACETECKEN VARFÖR SÅNT VIRUS.
Godnatt, saknar familjen inkluderande Hanna!
Det är så himla mycket i skolan, varje dag. 6 nya kanji varje dag, cirka 30 nya ord varannan dag, går igenom ett kapitel på 2 dagar, läxor som tar flera timmar varje dag. Jag gillar det, men ibland är det lite svårt att hänga med. Förra unit-testet failade jag på, håhå jaja. Men på omprovet fick jag 94/100, så inte ett hopplöst fall! Men för att klara av de månatliga proven måste man verkligen donera en sanslös mängd tid åt att plugga. Jag får nog göra det nu, när jag tänker efter.
Häromdagen flyttade en av mina grannar hem till Korea. Den kvarvarande koreanen ska också flytta snart. Hon sa "Här, ta min superunderbara fluffighetsmadrass" och "Om det finns något du vill ha i -andra koreanens- rum, så kan du ta det. Jag har redan lootat" ungefär. Och det fanns det! Till exempel ett bord och en ful byrålåda i plast som är så himla bra, får precis plats i min garderob om man tar bort dörrarna först. Åh mamma. Du bör vara stolt. Alla dessa år av "du måste städa klädkammaren, det ser ut som ett bombnedslag" har lämnat något minimalt, dolt avtryck i min själ som visade sig när jag började sortera in kläder (som, kan tilläggas, har legat i en knölig hög på garderobsgolvet sen jag kom hit) i olika lådor. Jag har en låda med flera fack för underkläder, okej, det här är seriöst! Ville nästan gråta av stolthet när jag var klar och öppnar garderoben bara för att titta på dess ostökighet lite då och då. 

Så nu är mitt rum helt underbart. Jag har en superskön säng och ett litet bord jag kan ha i sängen så jag aldrig behöver lämna sängen vilket är optimalt. 
 
Något annat jag tog från koreanen var halvfärdiga, helt underbara mangateckningar som hon lämnat. Kan se på långa vägar att hon har Arina Tanemura som förebild. Det kändes som att hitta en skatt! Jag är skrotsamlare.
 
Ett grodbord är det, dessutom.
Nu behöver jag bara en annan belysning än lysröret och det kommer vara 100% kajsanäste.
Var annars finns det en disk med souvernirer från filmen man ska se?
Såg det efterlängtade hobbiten häromveckan. Uhuhuhu vad fin. Längtar redan efter nästa, drakiiiiis <3 
Finaste biografen jag någonsin sett! Gick på en onsdag, för då kostar det bara 1000 yen för tjejer. Jag vet inte varför det är så.
Jag tror det är första gången som jag gått på bio utan att boka biljetter i förväg. Jag bara köpte dem innan jag gick in. Magic! 
Det är för övrigt första gången någonsin jag sett en biofilm... ENSAM!!!!!! Det var himla skönt. Ingen tar ens godis eller som man måste sympati-skratta med. Nejmen gud, håller jag på att bli en cynisk tant redan!?
 
Min lilla tradition gällande att sitta kvar genom hela eftertexten är inte på något sätt hotad här i landet. Tvärt om. I sverige var jag kanske en av tre kvar efter att musiken klingat ut. I japan är lyset släckt ända tills dess, och majoriteten sitter kvar tills det tänds i taket. Min tradition är alltså hedrad här! Den har växt fram från två specifika saker. 1.Det irriterade mig alltid när folk, de jag såg bion tillsammans med inkluderade, rusade ut som på signal. 2. Det är Hitta Nemos fel. När jag såg den allra, allra sista händelsen efter eftertexterna öppnades en ny värld. Det finns mer att se?! Det är inte slut?! Pixar, why you.
 
Jag älskade hobbiten, allra helst kan Peter Jackson släppa en ny tolkien-baserad film med ett par års mellanrum under resten av mitt liv. Det var dock en scen som fick perfektions-maskarna inom mig att kräla. När bilbo hittar ringen. I trilogin plockar han upp den, halvt gömd i leran, den enda scen jag kunnat basera mitt hopp och mina drömmar på inför Bilbo. Och här så bara woops gollum tappade den på en sten, jag menar kom igen peter, hade du inte kunnat anstränga dig den där extra centimetern. 
Var inte martin freeman helt underbar som vår hobbit förresten? 
Om sanningen ska fram så är hela min familj ättlingar till hobbitarna, det är därför vi är så små och lata och hem-ska. 
Näe det var det. Jag vill se Django nu!
Idag snöar det. Barnet Kajsa sa HURRA. En viss tropik-pojke höll på att dö. Jag höll också på att dö efter ett tag, för jag hade bara converse med plastpåsar i :D Men det gick bra.
Är det något jag gillar så är det kontraster. Plockade en apelsin täckt av snö.
Efter dödsupplevelsen var det nyårsdag, och vi åkte iväg till Calvins snälla släktingar.
Såhär fint var templet där vi kastade mynt till gudarna och köpte årets första förutsägelse. Eftersom vi var i sällskap med en japan kunde jag faktiskt få översatt vad det stod på min lyckolapp första gången :D Jag fick god tur, tur i studier och hälsa. Aaaawyeeeeaaa.
Sen bestämde Calvin att vi skulle göra något av de sista lovdagarna, och efter 8 timmar på en nattbuss var vi i Osaka.
I Osaka finns det en massa god mat och en gata som heter Dotonbori som är ungefär helt tillägnad åt restauranter. 
Vi åkte till Japans största akvarium på min begäran. Calvin kunde peka på många tropiska fiskar och säga "Såna har vi i Malaysia. De är goda."
 
Här skådar vi The Science Center, dit vi åkte på Calvins begäran.
Det var roligt, men svårt att lära något nytt eftersom allt var på japanska. När jag stod och glodde på två stenar kom det fram en museivakt och förklarade att en var fejk och en äkta! Det var ungefär det jag lärde mig :D
Såhär himla fint var vårt hotell, uhuhuhu blir lite tårögd när jag tänker på det, vill alltid bo där ;-; På morgonen hade vi köpt tradtionell japansk frukost, a first. Med liten minigrill för fiskar och en massa små skålar med konstiga tillbehör, så gott det var!
Sedan, på sista dagen, krävde jag att vi åkte till Nara! Vi hade redan spenderat halva dagen på att göra läxor så när vi kom dit var det skymning.
Bästa skylten jag någonsin sett. 
Titta jag är ett rådjur.
Jag har alltid velat se gulligdjuren i Nara, det var precis som jag föreställt mig! Riktiga små kaosbollar.
Det var skönt att åka dit, det var så lugnt där. Det är säkert mycket mer folk på våren, men den dagen såg vi inte många människor. Osaka var så stort och STORT, det var en bra avstickare. Ungefär en timme utanför Osaka med tåg. 
Det var det! Nu har skolan börjat igen. Lycka till, mina svenskar, med era respektive skol/jobbstarter!
Började det nya året som en levande död! Jag har nog aldrig varit så sjuk, hujhuj. Efter comiket fick jag galen feber och var tvungen att stanna hemma från mina drömmars Tanemura, himla sorgligt. Men jag var distraherad av att må dåligt över min brinnande kropp. Internet passade på att dumpa mig ungefär samtidigt. SÅ HÄNDELSELÖST MITT LIV HAR VARIT GUUUUUD. Men nu är jag på benen igen :D