Sammanfattning: körsbärsblommor och disneyland och stulen lyspinne och stor stad och promenad och tåg tåg tåg och regn och sol och calvin och gos och mat och fula selfies för det gillar vi.
Svårt att väcka, alltså. Har petat på henne flera gånger. 12 timmars sömn är inte alls nog för en liten Hannah, så våra grandiosa planer att ta oss ut tidigt får vänta! Mamma, pappa, hur har ni lyckats skapa så sömniga tonåringar?
Idag ska vi åka med vår picknicklåda till ett fancy område utanför shibuya som Hannah har läst om.
Ja det verkar som att det blev någe strul med kommentarerna i calvins inlägg och att några försvann, men nu funkar det igen, verkar det som? Fick en från The Fatherness så.
Jag och Hannah har det jättebra, känns helt rätt att ha henne i det lilla rummet. Vi ska krypa i säng nu, många äventyr väntar imorgon. Puss på er!
Tell me about your family.
(the words in parentheses are lovely quotes from Kajsa)
-Hello, my name is Calvin and i was born on May 2nd 1993 in the city of Kota Kinabalu on the north side of Borneo Island, which is part of Malaysia. My parents are David and Agnes Yong and i have two little brothers , one of which is currently pursuing further education in Tasmania, Australia, and another currently in high school. My family is currently very well and healthy despite the skirmish going on back home caused by Filipino insugents so please don't be worried c:
My dad is a business man and (he loves eating endangered animals c: such as pangolin and turtle eggs) he owns several businesses while my mom helps out in the shops and despite being a lovely woman, can't cook ps: don't tell her i told you that c: (you are having too many smileys!! c:)
My dad is a business man and (he loves eating endangered animals c: such as pangolin and turtle eggs) he owns several businesses while my mom helps out in the shops and despite being a lovely woman, can't cook ps: don't tell her i told you that c: (you are having too many smileys!! c:)
My younger brother , Jeremy is currently studying architecture.
My youngest brother Ryan would be a great friend to Ludvig because they're almost the same age.
I also have an aunt and uncle who are Japanese , my uncle Michael (father's side) was born in the same city as me and moved to Tokyo where he married my aunt, Kaori and they have been living here happily for 20 years now.
(Borneo island is the best on earth because it's so beautiful) and i agree because we have got everything there.
My house is just 15 minutes away from the beach and sometimes i miss living in a warm tropical paradise.
That pretty much sums up my family and home.
Why are you in Tokyo?
- For the same reason as anyone who moves to tokyo i guess. I love Japanese culture and i want to learn the language immersed in the place itself. I'm also looking to get into university here and perhaps spend the rest of my life in Japan.
What are your interests, except for playing guitar?
- I enjoy making delicious food for Kajsa and myself. (he's a great cook (NO SMILEY!!) :c ) and i'm not really all that good at playing guitar anyways , i'm still learning XD
Aside from that, i would say that i enjoy learning new things from all fields immensely. The list is quite long and too much of a bother to put down in a blog post, but here are some examples though.
I love nature and the outdoors and i enjoy outdoor activities such as gardening , fishing , flying kites and rock climbing, or climbing in general.
Barbecue.
Mayonnaise.
Italian food.
Making things with my hands.
Learning languages. So far i can speak 5.
(Bragging about knowing 5 languages.) (-_-)
Hunting. I used to shoot at the club back home in Malaysia
And... the list goes on, but i hope this has given you a good idea about my interests c:
What is your favorite fruit?
- Mango. Hands down.
Watermelon comes a close second.
Watermelon comes a close second.
Papaya is third.
here is a conversation i had with Kajsa about fruit :
C :What's my favorite fruit- NINJA!!
K :You hate fruit, that's why you're a fruit ninja.
C :Also, i beat your high score!
K :Yeah , but i beat yours later in the day XD
C: (shhhhhh, shhhhh)
C: (shhhhhh, shhhhh)
Well, i guess thats it, i hope you enjoyed reading this and if you want to ask me some else, leave it in the comments below!
- Calvin.
Jomen jag tänkte att ni kan ställa frågor om saker ni vill veta om Calvin, så kan han svara på dem i ett inlägg. Så får lilla familjen känna honom lite.
Man går in på lokala familymart och så bara BÄM finns världens sötaste koppar där ;A;
Man fick fruktjelly också. SÖTASTEEE. Lite svårt att se motiven kanske men det är jättefint ritade vocaloids, bara dör på dem.
Det här med slutproven gick ju bättre än vad man trott. Eftersom jag trodde det skulle gå åt pipskogen, så gick det inget vidare bra, men jag är lycklig över att jag klarade det! Imorgon är sista provet innan lovet, thank the lords.
ar 
jag är ju så fruktansvärt otroligt out of this world söt att jag måste kompensera med världens fulaste bild för att inte få fans eller huuur
Kajsa - Varför Blev Hon Som Hon Blev?
Life Defining People; COMPLETELY NEW AND UNKNOWN MATERIAL FOR MY SPECIAL READERS ONLY.
part III
När jag var nio år gammal hade jag ingen musiksmak, alls. Mamma och Pappa spelade massor av bra musik hela tiden, men jag hade inget eget. Den första skivan jag köpte är det mest pinsamma som existerar, Lunarstorm Hits. ALLTSÅ.
Sen en dag i lilla huset i Nynäshamn, soligt utanför, barfotasommar, så stod jag i dörröppningen till mitt rum där det hängde gymnastikringar och stege i taket och pratade med pappa, som hade fått en skiva med en tidning. Han sa att jag kunde få den, och jag slutade aldrig lyssna på den efter det. Försökta komma underfund med vad meningen "pulver hjälpte mig verkligen" kunde betyda, tänkte på hockeypulver. Sedan dess har den rosa skivan med sprucket fodral varit i mitt liv, och även fast det kom nya, kanske bättre skivor så var det fortfarande bara den som räknades.
När jag berättade för mina kompisar vilken sångare jag gillade mest fick jag hånfulla svar "han kan ju inte sjunga" osv. Jag var inte lite irriterad när jag började högstadiet och han blev jättepopulär bland alla tjejer i min ålder och fick kommentarer som "hört hans nya? sååå fiin" fast han fortfarande sjöng likadant. Men samtidigt glad, att det gick bra för sångaren jag gillade mest.
Jag träffade honom en dag, på Folk Å Rock i Malmö, bland alla tjejer. När jag var yngre hade jag en lista med saker jag skulle göra i mitt liv, där det stod "Resa till Kina" och "Träffa Håkan". Det kändes bra, uppfyllande, fast den jag egentligen ville att han skulle träffa var ju den där nioåringen som ville åka på hans axlar uppe på hustak.
Jag har inte hört hans nya musik, jag vet inte vad han gör nu, jag vet inte om han fortfarande har sin sjömanskostym. Han är inte den sångare jag gillar mest längre. Han är som en låtsaskompis, som brukade sjunga sånger bara för mig.
Och nu har det här hänt, och jag är glad, glad, glad. Vad vill man ha hellre än en film om sin låtsaskompis egentliga liv? Det ska bli intressant att se vad han gjorde när han inte sjöng för mig, och om det finns ett svar om pulvret.
Hannah kan vittna om att när jag är riktigt trött och har druckit energidryck så får jag väldigt låg IQ och allt blir roligt. En sorts fylla. Jag tyckte det här var våldsamt roligt.
var aktsam när ni öppnar. innehållet kan flöda över.
låt mig presentera: åsnan. världens finaste mini-pocahontas. samt pikachu.
Samt min slutsats: svenska är jättekonstigt.
MEN INGET AV DET HÄR ÄR ROLIGT EGENTLIGEN SÅ VI KAN KOMMA FRAM TILL ATT JAG BORDE GÅ OCH LÄGGA MIG
plus att det stavas lufthavne inte lufthabvne frikkin dansk :(
I Malaysia. Calvin är upprörd och vill vara hos sin familj. Samtidigt som hans familj är glad att han är här.
Det är ett sånt där fruktansvärt dumt och onödigt krig (som de alla är). Tänk er att en klan sura danskar bestämmer att näe, nu ska skåne tillhöra danmark igen, så var det ju i gamla tider, så de skickat ett par tjog danskar med vapen till en liten skånsk hamnstad och säger att nu är det vårt. Tänk er också att Sveriges statsminister tycker att det där kan väl den skånska polisen ta hand om, och att både poliser och danskar dör. Det är ungefär så läget ser ut, om man byter ut danskarna mot en liten aggressiv filipinsk klan och skåne mot Sabah. Calvis hus är cirka 8 timmar från platsen där de är lägrade, så det är ju bra samtidigt som det inte är bra på något sätt, hur skulle det vara något bra med krig va.
Malaysias politiska situation är intressant. Det regerande partiet är riktigt korrupta fulingar som sitter där de sitter på grund av att de ger alla soldater två röster (och soldaterna måste rösta på dem), samt att de ger pass åt alla utlänningar som kommer dit sålänge de röstar på dem. Detta har lett till väldigt många filipinska och indonesiska invandrare, som tillåts bo på Sabah (den södra ön, om jag förstått det rätt), och även ökad arbetslöshet och på grund av det, ökat kriminalitet. Om något bra alls kommer ur denna situation så är det kanske att fler invånare i Malaysia lägger märke till att den där ledaren de har, är kanske inte så himla kapabel.
Källa: Calvin.
Lite nyheter sådär. Nu: Kajsa Klagar och Kommer Fram till Insikter.
Det finns en risk att jag inte klarar provet på fredag, för det är svårt, himla svårt. Det skulle kännas jättejättetråkigt att behöva gå om den här kursen i tre månader, för jag vill göra framsteg. Samtidigt vet jag ju att om jag inte klarar det, så finns det en anledning att göra om det, lära mig alla kanjis ordentligt, bättre ordkunskap och bättre insikt i gramatiken. Det skulle inte vara en waste of time, inte alls. Så det jag ska göra är att försöka så mycket jag bara kan fram till på fredag, verkligen känna att jag har gett det mitt allt, för då kan jag misslyckas med gott samvete. I en perfekt värld klarar jag provet! Annars får jag gråta bittert en eftermiddag, för att sedan ta tag med ny kraft. Insiktsfullt, va?
Är att planera så att min garderob består av enbart drömmiga klänningar och fluffiga kjolar. Bara för att. Det är det jag känner mig söt i! När jag var yngre kunde jag inte bry mig mindre, och när jag ville ha en egen stil var det inte så motiverande att bo i Stora Köpinge, eller ens Sverige, inga butiker där imponerar mig riktigt. Här, i underbara underbara Tokyo, finns möjligheten att se ut precis som man vill, materialet finns här. I stort sett alla på stan ser ut som om de promenerat ut från ett magasin. Har aldrig sett så snygga killkläder i hela mitt liv, heller.
JAG HAR INTE GJORT DET JAG SKULLE IDAG, jag skulle ha tränat kanji inför provet i övermorgon men efter att jag gjort mina läxor somnade jag i biblioteket och sen gick jag hem och åt upp en massa saker och sen satt jag och kollade på jätteroliga youtubeklipp i timtal, det var skönt men INTE BRA INTE BRA. Nu sova, ny dag imorgon!
Det är så galet intressant att lägga märke till hur tiden går. När jag pluggar har jag kommit på idén att planera in alla uppgifter i timmes-skift, annars kan jag lätt sitta och drömma bort ett par timmar. Så jag hade klockan på telefonen öppen, och den visar både Japans och Sveriges tid. När jag började plugga så var klockan bara fyra på morgonen hemma hos er. Allt medan tiden gick tänkte jag på vad lilla familjen gjorde samtidigt. När jag åt min lunch ropade pappa efter kaffe. När jag var halvvägs hade nog hannah och ludvig också vaknat. När jag var färdigt var klockan halv fyra på eftermiddagen, kan precis tänka mig den sömniga söndagen. Om inte mamma har kommit in i en vårspurt förstås? Då har ju hela dagen tillbringats på plantskolor. Men det är väl lite tidigt för det nu, i Sverige. Här börjar det faktiskt vara riktigt skönt! Det kommer ett par fler kalla dagar, men det känns att våren är på väg. Idag hörde jag äkta fågelkvitter, inte bara det som spelas upp på alla tågstationer. Diverse träd har börjat blomma också.
Pappa, kom för tusan inte hit på våren. För 50 år sedan bestämde japanerna att nu skall det planteras cederträd över hela landet, vilket resulterar i en dödlig chockvåg av pollen varje år. De har knappt börjat knoppa än och jag nyser hela tiden. Och alla japaner går omkring med ansiktsmasker, jag kan inte föreställa mig att det hjälper!
Pappa, kom för tusan inte hit på våren. För 50 år sedan bestämde japanerna att nu skall det planteras cederträd över hela landet, vilket resulterar i en dödlig chockvåg av pollen varje år. De har knappt börjat knoppa än och jag nyser hela tiden. Och alla japaner går omkring med ansiktsmasker, jag kan inte föreställa mig att det hjälper!
Nu är det dags för en kajsa att sova!
Ja, inte 48 timmar, men ett par timmar minsann. Från 17-00 sådär. Jag har så himla många papper och böcker och ord att gå igenom, jag har gjort upp ett schema som om jag följer till punkt och pricka kommer lösa alla mina problem. Undra hur det ska gå.
Jag märkte inte förrän nu att rubriken i förra inlägget är en gramatisk röra. Men om jag skulle översätta det till japanska blir det helt rätt ;A; why oh why
Dessutom har det blivit ultimat svårt att skriva svenska på ett korrekt vis när det gäller stavning. Ut med svenskan, in med japanskan verkar det som.
Tänk om man var med i en film från nittiotalet. Om jag var med i en film från nittiotalet skulle jag om och om igen spola tillbaka till dans-scenerna och plåga mig själv med hur fånig jag ser ut. Har ni SETT folk som dansar på nittiotalet? Menar främst high-school filmer. Älskar det, ångest på hög nivå.
Nu ska jag återvända till biblioteket, hu. Förresten, i morse kom jag dit sent, runt 11, och stötte på en från mig klass i bilbiotekets badrum. Hon stod och borstade tänderna. Hade haft jobb till sent och bor så pass långt bort att det funkar bättre att sova ett par timmar på biblo. Det känns som att jag inte anstränger mig nog..!? Det måste vara fruktansvärt att ha asiatiska föräldrar, bara att ha asiatiska klasskompisar sätter press på en.
