VAD FÖRSÖKER DU SÄGA PUPE
Intensiv skype-session med ludvig
Cuddly danes
wtf-manga. har aldrig sett något så fult, var tvungen att föreviga. Överst: demonapa, nederst: michael jackson.
Mitt stoltaste kandykrush-ögonblick: slog emelie!
nemi
UNDERVÄDER.
Idag har jag fått i uppdrag att adoptera en vilsen koreanska-student. Hon är kompis med Emelie och bor i Korea, men pga strul med visa så är hon i Tokyo över helgen. Hennes begäran var att se konstiga saker... Hmm, vart ska jag ta henne till...
När jag kom hit till min nya lägenhet, med en personal från skolan som pratade snabbt på japanska och allt jag uppfattade var koden till dörren, knackade han på en av de andra lägenheterna och drog ut en nyvaken och sur svensk Emelie. Jag vet inte riktigt hur det hände men vips var vi ute på äventyr tillsammans i oktober-tokyo. Hon visade mig hur man skaffar tågkort och hur man tar sig till Harajuku.
Vi var grannar i 3 månader, väldigt fina månader. Vi gick till skolan tillsammans och gjorde läxor tillsammans, var frustrerade över partiklar tillsammans, lagade mat i samma lilla kök och vred oss av skratt till tumblr-videor. Hon förklarade vad som var så fantastiskt med One Piece. Karaoke och upptäcka närområdet och SÅ många timmar i underbara klädbutiker där man vill ha exakt allt. Och sen åkte hon hem till Luleå. Det kändes och känns fortfarande tomt och konstigt att inte höra hur hon aggressivt drar i dörrhandtaget innan hon låser upp. Alltid kolla först, om det var olåst, även fast det aldrig var det. Förutom en gång, när hon drog i den och den for upp som en brödskiva ut brödrosten, ungefär.
Jag tycker det känns fint att man kan lära känna en människa ganska väl på ganska kort tid, och att man kan uppskatta någon så mycket och sakna någon för små detaljer. Jag tror inte att jag någonsin kommer träffa en så bra tjejkompis, i hela vida tokyo. Alltid kommer oktober kännas som den bästa månaden! Och jag kommer nog alltid dra aggressivt i dörrhandtaget innan jag låser upp.
Nu ska ni få se något så underbart logiskt att man bara vill gråta!
Träd: 木
Dunge :林
Skog: 森
♪( ´θ｀)ノ
Jag gick upp, gick ut, tog ut pengar, stod utanför stationen med paraplyet i det iskalla regnet och bara NÄE NÄE JAG TÄNKER INTE ÅKA NÅGONSTANS JAG TÄNKER GÅ HEM. Så, när det blir soligt, DÅ tänker jag köpa en telefon! MINSANN.
På vägen hem köpte jag en basilikaplanta till Calvin och en hårklippning till mig själv. Det finns ett ställe där man köper 10 minuter för 1000 yen. Man betalar i en maskin och väntar på sin tur. Superbra om man bara vill klippa bort slitna toppar ju. Hejdå, två centimeter. Det var bara japanska män där som körde buzzcuts, gud vad jag är ofashionabel alltså det är inte klokt, att jag tycker ett sånt ställe är en gudagåva, hah! Det finns många bra frisörer här i krokarna men inte en enda under 5000 yen, så att eh.
Tidigare i veckan signade jag upp mig för att ta JLPT N3 i juli. Spännande. JLPT står för japanese language proficiency test, så man testar alltså vilken level man är på i språket. N2 och N1 är bra att ha när man söker universitet och jobb, N3 är inte bra för så himla mycket för att vara ärlig. Men det är den nivån jag bör ligga på nu, och det känns motiverande att ha ett större syfte att studera för än unit-testen varje månad, förhatliga unit-test. Jag har köpt böcker och är superpepp på att inte faila!
Varenda kotte förutom jag som signade upp sig för provet, valde N2. På den nivån ska man kunna läsa tidningsartiklar och sådant hemskt. Förstår inte hur det ska gå, men stort lycka till, de är ju superasiater så jag förväntar mig stordåd. Jag menar, gick till skolans biblo igår kväll för att riva av lite kanji, och det var typ 7 pers där, på en lördagskväll.
För ett par dar sen var det bäst väder, kändes som svensk juni, så varmt och skönt och somrigt och så nu är det 9 grader och man vill inte gå ut!!! Hittade lite raps i alla fall, den luktar väldigt gult och svenskt.
Idag ska jag försöka mig på konststycket att köpa en mobil.
Den heter Chihayafuru och handlar om det japanska kortspelet karuta. Den är bland det finaste jag vet! Och nu, säsong 2, wooop!
Igår låg jag och tänkte på allehanda ting, farfar bland annat. Kommer ihåg när vi var i affären tillsammans och det stod en man med en väska i kön bakom oss. Det var en sån där väska jag bara hade sett i Bondfilmer, som skurkar använder för att hantera stora lösensummor och vapenbetalningar. Jag sa, vad är det i väskan? Och farfar sa, pengar. Så klart. Vad kunde det annars vara. Jag var så himla nöjd med att han förstod precis vad jag ville höra.
Kom precis att tänka på när jag var liten och flög flygplan, och man fick varma våthanddukar och mjölk i trekanter och ett pussel och godis. Det var tider det.
Usch, ibland alltså. Ibland får jag för mig att ord är handikappande och det blir mitt fall. Drömde en slinga drömmar som gick ut på det igår. Att jag var en bra och smart och kärleksfull person, men jag kunde se andras huvuden och förstå att de inte visste om att jag var det, att de inte kände mig alls, för att jag inte kan uttrycka mig tillräckligt väl med ord. Jag visste inte hur jag skulle ändra på det, för ju mer tiden gick desto mer övertygad blev jag att eftersom ingen förstod mig var jag inte värd att förstå och hade inget av värde inuti.
Jag har alltid varit en tyst person, i de flesta sammanhang i alla fall. Jag har hela mitt liv intalat mig och fått höra att det är helt okej, jag har ju så mycket mer i huvudet, men drömmarna igår sa till mig att när det kommer till Verkligheten så är man bättre ju mer man kan utrrycka sig själv. Det finns inga tankeläsare och om man inte kan förklara sig själv så kommer ingen någonsin att förstå en. Vad får man inte panik av, om inte såna tankar!
Att skriva har jag alltid tyckt var en stor del av mig, som ett "Skapningen av" extramaterial, och jag mår alltid mycket bättre och tänker mycket klarare när jag skriver, därför förstår jag inte varför jag skriver så lite, och därför är det första jag gör att skriva ett inlägg på bloggen, haha. Tror det är time to pick up my diary writing habits again.
Att skriva har jag alltid tyckt var en stor del av mig, som ett "Skapningen av" extramaterial, och jag mår alltid mycket bättre och tänker mycket klarare när jag skriver, därför förstår jag inte varför jag skriver så lite, och därför är det första jag gör att skriva ett inlägg på bloggen, haha. Tror det är time to pick up my diary writing habits again.
Nåväl, frukta inte, när jag vaknade av en kram från söt jungelpojke mådde jag genast bättre.
Tyvärr har mina sovvanor inte blivit den minsta lilla smula bättre, klockan är 2 här. Ägg till frukost?
Jag har alltid varit en sucker för point-and-click games, där man bara klickar runt en massa överallt tills man löser alla mysterier. Läs: Rosa Pantern. Igår hittade jag ett jättefint sådant spel, med vackra miljöer och roliga pussel och allt sånt där bra. Här kan ni spela om ni vill.
-vsauce videos på youtube, som svarar på exakt alla frågor jag någonsin haft, t.ex. hur mycket internet väger, om man kan äta sig själv och överleva, vad som händer om man bygger en bro runt hela jorden och sedan samtidigt förstör det som håller den uppe (man tänker ju att den skulle flyta liksom).
-den här sortens musik:
-bananpannkaka, tomat med mozzarella. stavas det så? och mjölk.
-att stava till houkago tea time (hanna och hannah!!! hela mitt liv har lett fram till att lära mig detta): 放課後ティータイム
När man precis har lärt sig att säga att "något verkar vara", och läraren håller upp en bild av Les Miserables och bara "den verkar rolig". NEJNEJNEJ.
Sen kommer man hem och lagar mat och en tjej säger "vad gott verkar vara ser ut" för vi går samma lektioner i olika klasser <3
Hur har ni det där hemma? Jag föreställer mig grått elände. Så jag tänkte bjuda på en japansk vårblomma och en låt.
När man var liten, fanns det alltid en ny dag imorgon. Man somnade på kvällen och vaknade på morgonen, och vad som hände på natten var ett mörkt mysterium som bara utforskades på nyår.
Ni förstår nog genast att min dygnsrytm har blivit helt knasig. Igår somnade jag 18 och nu är jag vaken, klockan är snart 5. De senaste dagarna har jag försökt ställa tillbaka genom att vara vaken hela natten och hela dagen, och det här är resultatet. Men det är ändå lite roligt, att uppleva dygnets alla timmar på olika vis. Vara vaken en hel natt och se solen gå upp, förstå att det inte finns en linje mellan kväll och morgon utan bara mörka timmar. Göra tvätt hela morgonen i det underbara solljuset, somna och vakna igen på kvällen.
Men att sova på natten är helt klart att föredra, och med den här omställningen kommer jag nog vara rätt trött ikväll, woho! Ägg till frukost, genast!
Ibland behöver man bara en gräsmatta och en samuraj som rider in i solnedgången, ni vet?
Sen kom två kinesiska damer springades och frågade om de kunde ta en bild med mig ("kawaii desu ne!") och vem kan jag neka min skönhet vavavav! Nej skojar bara, önskar jag hade tagit bild på dem också, men jag är tyvärr handikappad i samtliga sociala situationer och de sade hejdå innan tanken slog mig ("Aligato gozaimasu!").
Förlåt för det alldeles för massiva bildinlägget som inte ens var i ordning, ni får en söt låt i present.
