kajchist

Det var hit jag hade kommit i mina filosofier när jag slogs av den minst sagt svindlande tanken: det finns människor som är sådana här HELA TIDEN. De lätt IQ-befriade, trångsynta människor man hytter nävarna åt i vardagssituationer (läs: det här inlägget är en fiktiv berättelse, och likheter med riktiga personer, levande eller döda, är definitivt och 100% utan sarkasm en tillfällighet) går omkring med rosa fluff i hjärnan och det är därför de inte kan riktigt höra oss andra. Ett mysterium är löst, tycker Kajsa. Eftersom jag själv varit IQ-befriad, om än en kortare tidsperiod, känner jag att jag kan relatera till alla stackars idioter på en djupare nivå. Lite som att se en haj eller en riktigt söt korean i verkligheten: man kan bekräfta att det existerar. PÅ TAL OM SÖTA KOREANER:

Hmm..

Vill du jobba med att fotografera vackra koreanska pojkband? Ansök idag!

Åh Kajsa, din hjärna är en outsinlig källa av bra jobbannonser.

hey girls, it's gonna be alright

KIL DAT BASTERD

på begäran av paps skall jag nu förtälja det som skedde den sjunde i femte.

jag och olivia gjorde oss vackra och hämtade upp vackra josefine. vi kom fram till strandbaden i falsterbo som ligger mitt i en tallskog, och jag glömde nästan biljetten i bilen men ja. vi blev hälsade av två

killar som var berusade bortom medvetande som sa
"ni missade vår fantastiska entré!"
"hur var den då?"
"                                               "

så då lämnade vi de två killarna åt sitt öde och gick uppför den röda mattan mot byggnaden som var väldigt fin och av mycket glas. vi blev hälsade av den trevliga, lite manhaftiga nettan som agerade dörrvakt och som kändes som ställets självvalda mamma. vi steg uppför helvetets trappa, många många steg, i våra höga skor och långa klänningar. men det gick bra.

vi kom upp på övervåningen där vi fick varsitt glas med rött vin (som inte var gott nejnej) och där större delen av de 60 gästerna stod och hängde. det var ett rum med en stor balkong utanför. de flesta stod ute, några satt inne. alla var hemskt tjusiga, och i ärlighetens namn, killar, ni har kanske matchande flugor och näsdukar men denna kväll är tjejernas. helt klart.

tar mig friheten i vetskap att ingen läser min blogg:

ja. så vi gick ut på balkongen och kände oss fina och stämningen var fin och alla tjejer var fina och killarna var väl också fina. i guess. och det fanns brödpinnar. allmänt trevligt helt enkelt. klockan var ungefär åtta och större delen av min fina lilla klass var stupfulla vilket också ledde till nästa minnesvärde event: KOMPLIMANGATTACKEN.

det blev nämligen lite kallt och vi gick in och socialiserade oss lite med nv-klassen. jag måste tillägga att jag under denna begynnelseperiod fick många kommentarer på min klänning, att den var jättefin, jag kände mig fin också. dessa komplimanger kan dock inte mäta sig med de som kom från en av mina kära klasskamrater som jag inte utbytt speciellt många ord med under våra år. hon inledde med:

"HEEEEEJ KAJSAAAAAAAA *squeeeeeeeeel* KRAMIIIIIS!"

så då fick jag en kram. och ett attack av komplimanger. jag har faktiskt aldrig varit med om något liknande. denna flickas 3 tjejkompisar kom fram och började även de ösa komplimanger över mig. jag är så otroligt snäll och respektfull trots att de är bitchar, jag är typ världens mest ödmjuka människa, jag har jättefin kropp och är seriöst sötast i hela klassen och OH MY GOD min serie! den är typ bäst, och så himla imponerande, och jag var så stark när jag redovisade och de bara OH MY GOOOD och jag är verkligen så söööt och otroligt snäll och schysst och ursäkta att jag säger det men VILKEN JÄVLA KLÄNNING. och mina ögon är ju både blå och bruna! *zoomar in*

så här såg komplimangattacken ut:

josefine, i svartvit klänning, dog nästan av tillbakahållet skratt

det var faktiskt jättekul, för även om det var i fyllan och villan så är det roligt att få ta en liten del av annars ganska okända människors hjärnor. de var hemskt snälla och trevliga och ÖPPNA. det var väldigt roligt. jag har nog inte träffat dem utanför skolan någon gång tidigare.

sen var det dags för middag, och de berusade töserna ville att vi skulle sitta med dem men söta balordnare annika hade lämnat platser åt oss vid ett annat bord. tur var det, kanske, för det andra bordet var ganska stökigt, speciellt på grund av en speciell herre som mycket högt sjöng EVERYDAY IM SHUFFELING och höll tal på danska. fyllebordet kan man säga! jag hamnade vid mina söta vänner samt nv-klassen, alla förståndiga människor. för första gången i mitt liv åt jag skagenröra, vilket var jättegott? konstigt. sen kyckling och sen chokladpannacotta. med fint sällskap. jag samlade på mig glas med icke uppdrucket vin i en liten armé runt tallriken.

det finaste med den här kvällen var att alla spärrar, grupper, linjer, var borta. visst, folk kanske höll sig till sina vänner lite, men dessa eviga grupperingar med olika status och olika regler var borta för en kväll. det var väldigt skönt. kanske första gången.

ett live-band kom efter maten, som spelade alldeles fruktansvärd musik, typ girls just wanna have fun och fångad av en stormvind, men det var ju lite grejen med det hela. och sångerskan hade en fantastisk röst. alla kunde sjunga med. alla dansade i sina långa klänningar, det var inte en helt lätt sak. men det gick och var väldigt roligt. eftersom vi var ca 60 var det inte speciellt crowded på le dance floor, men det gjorde inget när man hade ett litet gäng. mitt gäng var då främst mina 2 dejttjejer, och några från nv. det var bra.

mot slutet av kvällen, runt 1, var det inte speciellt många kvar och vi hade monopol på le dance floor. edgar och pelle var dj's förresten, efter att bandet åkt hem, söta små lärare. vi blev hämtade 2. jag kan nämna att under kvällen blev jag ännu ett par gånger uppsnappad av tjejerna i min klass som var gosiga och kärleksfulla. de kommer nog inte ihåg ett enda dugg, men jag berättade iallafall att jag gillar dem med.

det var en hemskt fin kväll, mina förväntningar blev överhöjda med 1000%. helt klart ett bra men sorgligt avslutande minne. nu får vi se hur det går på studenten alltså. kanske bäst att köra alkoholfritt för min klass :) eller inte. det var en perfekt kväll!

och får jag fråga varför, VARFÖR är de här personerna inte mina bästa vänner? vad är fel på världen? DET ÄR JU DÄR JAG HÖR HEMMA HUHUHUHUHUU. och vad är det för lama applåder i slutet? XD

ja, förlåt ni hatar mig och inte orkar titta på någonting.. men vänta, ingen läser ju den här bloggen, så det är inget problem HAHAHA EAT MY ANIME YOU BAKAS HAHAHA.

ja, jag har fått en liten överdos. var tvungen att insupa lite awesomeness innan jag åker till balen i min röda klänning... annars skulle jag nog inte överleva. för face it, hur gärna jag än vill kommer ingen dansa hare hare yukai där :c

Jag visste att pappa var en buse som liten; vad jag inte visste var att han nu är en fullt utvecklad kontorsprankster. Han gömmer godispåsarna från fruktkorgen på lampor; han skriver ut viagrareklam och lägger på kollegans skrivbord; han vänder desktopen på kollegors datorer uppochner och sätter tip-ex på datormusen. Han tejpar för bensinluckor och kedjar fast handdukar.

Han är i ett prankwar som gör det hela ännu bättre:

kollegan placerar en stor flaska handkräm i pappas väska synlig för alla elever -> pappa sätter på handkräm på kollegans bildörr -> kollegan märker det och undviker det men glömmer sedan bort det -> kollegans dotter blir drabbad.

kollegan fyller pappas cykelväska med ystads allehanda -> pappa lägger dem på kollegans bil som står i duggregnet -> tidningarna fastnar och fladdrar -> kollegan rusar ut när en elev påpekar detta.

Detta var en överrasking som fyllt mig med ny respekt för pappsen.

älska

Nedrans koreaner. Det är inte nödvändigt att vara så söt.

Jaha, idag såg jag på filmen 'Into the wild' som var sorglig och bra och han läste Jack London. Sen såg jag och Olivia den bästa beatboxare jag någonsin hört utanför Zara. Dave Crowe hette han. Finns en del youtube-klipp men han är överlägsen live. Och Madame Bovary har jag läst, också.